onsdag 25 oktober 2017

Självdisciplin Hur bra är det?


Tänk om man i stället för att plåga sig med påtvingad disciplin, som man måste lyda, kan manipulera det undermedvetna på ett smidigare sätt? 
Ordet disciplin har i 700 år haft betydelse av lydnad, tvång och kontroll.

"Early 13c., "penitential chastisement; punishment," from Old French descepline (11c.) "discipline, physical punishment; teaching; suffering; martyrdom..." 
Åsikten om självdisciplin är vanligtvis denna: Self discipline is necessitated for an individual desiring excellence in life. In absence of self discipline life is like a rudderless boat going round and round in the ocean. 

Det tycks vara så att vi är offer för en massa känslor, som drar oss hit och dit och ställer till en massa elände, men om vi skärper oss och tvingar oss att inte lyda dessa känslor så blir allt bra. Vi ska i stället tvinga oss till att lyda vår vilja. 
En känsla finns alltså redan där och den skapar en vilja, som jag alltså inte ska lyda. Jag ska lyda en annan vilja. Redan här finns ett problem, nämligen att jag tydligen har två olika viljor. Det kan ju kännas som två olika själar.

”Zwei Seelen wohnen, ach! in meiner Brust, 
Die eine will sich von der andern trennen!” 

Detta känner vi igen från kristendomen. Vi har inom oss två olika viljor och vi kan välja vilken vilja vi ska lyda. Den ena viljan tillhör Djävulen och leder till fördärv medan den andra tillhör Gud och leder till befrielse. Den dåliga viljan är då att göra det som är enklast och bekvämast just i stunden, medan den goda viljan är den högre viljan, som kräver ansträngning och disciplin, dvs man måste skärpa sig och tvinga sig att inte följa lättjans väg. Gud och Djävulen illustrerar att man inom sig har två olika viljor, som står i konflikt med varandra och själv är man indragen i den kampen på liv och död. 

Det finns alltså hela tiden två vägar att välja på, lättjans väg och den jobbiga vägen, som i dag kallas disciplin i stället för Kristi lidande. Det är inte längre Gud man ska uppnå genom Kristus på latin i kyrkan– det är excellence in life genom discipline på engelska på nätet.
Men om principerna är desamma så kan det ju kvitta vad man ger dem för namn. Principerna kan också kallas lättja och ansträngning. Skärp dig nu! Att kontinuerligt medvetet anstränga sig är detsamma som disciplin.

En ansträngning kan vanligen sägas vara ”jobbig” och något jobbigt kan lätt också kallas lidande. Det är något som man måste stå ut med, dvs något man ska lida. På danska har ordet ”lida” fortfarande kvar denna betydelse av uthärda. "Det kan jeg godt lide" = det kan jag gärna stå ut med.”

Kristi lidande heter också Passionsdramat. 

Passion? Hur var det nu egentligen? Passion och lidande är väl inte detsamma – det låter som motsatser. 
Hm... Ordet passion kommer av det latinska pati, som har samma betydelse som det danska lida, dvs att uthärda, att stå ut med. Ordet passion användes för att översätta det grekiska ordet pathos.

Pathos: that which befalls one, a passion, a suffering  Det översätts också med lust. Men i båda fallen handlar det om att lyda den ande man är uppfylld av, that which befalls.

Men i dagens svenska är lust och lidande varandras motsatser. För kristendomen var lust något som gav upphov till lidande och då skulle man ju kunna sätta orden i samma fack. De har med varandra att göra, som ljus och mörker. 

Illustration av Viveca Lammers
Vad är disciplin? 
Att uppleva något jobbigt, men att man skärper sig och uthärdar det, att man står ut med det? Sedan kommer belöningen i form av Guds himmelrike eller excellence in life. Om man nu använder ordet lida i dess riktiga, gamla betydelse så kan man kalla disciplin för lidande. Det är alltså egentligen inte någon skillnad på betydelsen i Jesu lidande och disciplin. Det är två begrepp med precis samma innebörd. Och om du inte underkastar dig och frivilligt uthärdar (lider) disciplin så får du i stället ett dåligt resultat, som du då ofrivilligt måste lida under (uthärda). Hur du än vänder på saken så blir det något jobbigt i alla fall! Något jobbigt som du måste stå ut med! Och i så fall kan man ju lätt tycka att det bästa är att själv underställa sig ett frivilligt lidande som då är mera kontrollerat och kortvarigt för att sedan efteråt uppleva den ljuvliga belöningen i form av excellence in life. 
Detta fattade man för länge sedan också och så tyckte man att denna fantastiska sanning skulle meddelas mänskligheten varefter alla skulle uppnå excellence in life, som man kallade Guds himmelrike, och alla skulle bli lyckliga. Jesu lidande är så att säga att vända på kakan så att lidandet kommer först i stället för sist. Ungefär som att först sätta in pengar på banken för att senare kunna använda dem, i stället för att först göra slut på dem och sedan ha skulder. Dimitte nobis debita nostra...

That which befalls one. 
Indianen och hindun har många att välja på, men kristendomen hade väl mest bara två herrar, som slogs om makten över människans själ: Gud och Djävulen. Det kan vara så att man måste vara passionerad för att uppleva att man har det, dvs man måste ha ganska hög energi, pathos, passion, för att alls kunna sätta sig i samklang, coherence,  med någon ande. Att "gå ner" i trance eller dvala verkar också kunna fungera, men det kanske inte var den saken de pratade om i det här fallet med pathos. Det kanske var goda råd som var avsedda just för den maniske när han blev "uppfylld av ande", som väl var målet med all bön och fasta. Det gällde att bli uppfylld av rätt ande och att lyda rätt ande.

Johannes av Korset hade problem med denna lydnad och han funderade på hur man skulle göra för att lyckas med att lyda Guds röst i stället för Djävulens röst. Men han kom på ett bra knep: ”Du ska inte låta Djävulen veta vad du säger till Gud!” Bingo! Om du förlorar när du kämpar mot honom så kan du ju i stället lura honom! Detta kan översättas till modernt språk (det är inte så krångligt som teologerna tror). 
Det blir väl ungefär samma skillnad som mellan boxning och aikido. Som mellan en hund och en katt. (Hunden går till anfall medan katten bara är plötsligt försvunnen).

Gud är här detsamma som det vi kallar ”högre vilja” eller ofta rätt och slätt ”vad man vill” eller ”vad man egentligen vill”. Den bättre viljan. Det är den bättre viljan som du lyder när du är disciplinerad. Denna högre vilja kräver att du kan stå ut med, uthärda, lida denna disciplin.
Djävulen är det som nu ska hindra dig från det du vill uppnå och det har vi i dag psykologiska termer för. Förr sade man frestelser och i dag kan man säga opioidsystemet eller reptilhjärnan eller endorfinreceptorer eller något liknande.

Johannes av Korset hade problem med att Djävulen lyssnade på vad han sade till Gud och sedan använde den informationen för att ta över. Johannes hade alltså problem med att det undermedvetna tog över när det uppfattade vad han tänkte. Det är ju heller inte omöjligt att han pratade högt framför sitt altare när han bad till Gud.
Så hittade han på något knep för att den onde inte skulle kunna uppfatta detta. Kan det möjligen ha varit att han höll tyst om saken?

Nu kan vi hoppa direkt till hjärnan. Hur ska du göra för att det undermedvetna inte ska veta vad du har för föresats? Svar: Tänk inte på det som du vill undvika! Prata inte om det och tänk inte på det!

Vi kan ta ett vanligt exempel på en konflikt mellan tanken och känslan eller mellan pannloberna och amygdala eller mellan det högre jaget och frestelsen.
Någon som ska sluta röka. Det är bara att disciplinera sig, säger någon. Men det var väl det som Johannes av Korset hade svårt att lyckas med, trots att han var munk och borde vara expert på saken. 
Disciplin är något som kan kännas jobbigt och svårt att stå ut med. 

Om du ska sluta röka så ska du alltså först sluta att tänka på cigaretter. Att tänka ”jag ska inte röka” är detsamma som att tänka på att röka. Att tänka ”jag ska inte köpa cigaretter” är detsamma som att tänka på cigaretter. Och detta meddelande åker direkt ner till det undermedvetna där det triggar igång en respons som ger signaler, som ändrar på din vilja så att föresatsen inte längre fungerar. Nu blir det enormt svårt att hålla löftet och massor av viljeenergi går till att försöka upprätthålla den här disciplinen. Nu är man inne i kristendomens kamp mellan ont och gott och efter ett tag så blir det troligen Djävulen...ursäkta, det undermedvetna... som vinner genom att ta över den uttröttade hjärnan, som har gjort slut på sitt viljekapital. Man tar en cig. för att slippa kampen. Både stress och trötthet gör att reptilhjärnan kan ta över. Mer om att sluta röka längre ner.

Detta med disciplin låter ju bra, lika bra som Gud på Johannes tid, men hur fungerar det? Det kan fungera bra för dem som egentligen inte har någon inre kamp mellan olika viljor. De behöver inte anstränga sig något nämnvärt, men då kanske det heller inte kallas för "disciplin". Man "bara gör", som indiska aghoris.

Ond är ett gammalt ord som egentligen betyder dålig, medan god betyder bra. På italienska finns inte den här dubbla betydelsen som vi har.

Den som redan från början inte är lat, inte är sockerberoende, inte är veteberoende, inte har näringsbrist, inte röker, inte är utsatt för kraftig stress, inte dricker alkohol och inte egentligen har några beroendeproblem.... för den personen så är disciplin inte något problem. Han har inte inom sig två olika viljor som kan börja slåss med varandra på liv och död.

Om han ska disciplinera sig så kanske det bara handlar om att äta litet mindre och litet annorlunda. Det kanske bara handlar om att gå upp kl.6 på mornarna och duscha kallt i stället för att gå upp kl.8 och duscha varmt. Att disciplinera sig kan för denna person vara ett väldigt litet steg, som inte alls går att jämföra med det steget som en heroinist ska ta för att sluta knarka.

Att banta kan för den ena vara ett litet steg, medan det för den som är matberoende / brödberoende kan vara ett steg som är nästan omöjligt och jämförbart med heroinistens jättekliv, beroende på att det är en massa transmittorämnen aktiverade som gör att reptilhjärnan kan ta över. Socker fungerar som knark och det gör även vete (Triticum aestivum ).

Flagellanterna
Om man nu på munkarnas tid upptäckte att det var utvecklande och bra att kunna lida påfrestningar så ville man naturligtvis utveckla den här konstformen så långt som möjligt. Man kunde ju göra Guds behagliga gärningar genom att vara ännu duktigare så att det blev svårare och svårare att lida (uthärda) påhitten. Kanske upplevde man också positiva effekter av det?

I Italien i mitten av 1200-talet kom flagellanterna, som piskade sig själva så att blodet rann. På så vis var man likadan som Jesus på korset och belöningen borde väl då också bli därefter. Det tycker vi låter konstigt, men varför har vi då inte samma invändning mot indianen, som i sin soldans hänger i krokar (örnklor) i skinnet så att blodet rinner? Indianen gör detta för att komma i kontakt med andarna och det lyckas han nog också med eftersom det frisätts både opiater och serotonin av sådant, vilket det naturligtvis gjorde även hos flagellanterna. Serotonin kan ge hallucinationer genom att vara kärlsammandragande och sådana ämnen, som ger syrebrist, användes i mysterietempel.

Den förre påven, den populäre Johannes Paulus, kanske kan komma att bli helgonförklarad och en sak som då kan bidra till detta är att han hade ett bälte som han brukade piska sig med.
 Läs mer i Expressen. 

En kille som sysslar med en extrem form av disciplin, en form som de flesta andra skulle se som självplågeri, och som också noga berättar om hur det fungerar, är ismannen Wim Hof. Han kan simma 30 meter under tjock is i bara badbyxor, han har bestigit Himalaya utan kläder och lär folk att bada i iskallt vatten och vara nakna ute i snön. Han beskriver de fantastiska effekterna av detta.

Måste du ta så drastiska exempel? 
Flagellanter, helgon, heroinister och ismänniskor???

Disciplin måste väl inte vara att piska sig, simma under isen eller sluta knarka? Det kan väl vara något vanligt också, som att fokuserat anstränga sig för att uppnå ett mål. Du kan inte bli bra på något om du inte anstränger dig och har disciplin!

Jaha, men... om nu disciplin har att göra med tvång, kontroll, lidande och eventuell bestraffning så är det principen bakom passionsdramat som vi har återskapat, nämligen Jesu lidande. En ny liten reflektion av principen. Ja, det kan ju vara OK om det är så att hjärnan, själen och psyket fungerar på det sättet. Men jag tror inte att det bara fungerar så.

Det kan nog fungera på annat sätt också och det kan finnas bättre knep att hitta på. Var det inte det som Johannes av Korset gjorde? Han hade märkt att hans disciplin tydligen inte fungerade för att Djävulen visste vad han hade för uppsåt och lurade honom. Men nu skulle Johannes luras tillbaka och knepet han kom på var detta: Säg ingenting om ditt uppsåt! Tänk inte på det! Om du låtsas att det inte finns så blir det heller inte attackerat av den onde. Då skulle han kanske kunna slippa hela den där våldsamma kampen. Och bli som aghoris: bara göra!

Det där har jag testat och det fungerar faktiskt bra! Så det är ett knep på riktigt, men jag använder en annan terminologi för att beskriva det så Djävulen får i stället heta Det Undermedvetna.
Hans medhjälpare kallar jag för signalsubstanser eller transmittorämnen. 

Jag testade det bland annat på att bada i sjön när det var kallt ute och bara ung. 10 grader i vattnet. Men när det var 8 grader eller mindre så gick det inte längre eftersom det började göra ont i musklerna så att det inte gick att simma mer än kanske högst en minut. Så vi kan ta ett enklare exempel! Det intressanta är ju att lära sig att manipulera sinnet / det undermedvetna.
Det kan fungera på vad som helst, som man egentligen inte vill göra. Som att... diska!

Låt säga att du vill sluta röka!
Vänta tills det kommer en dag när du ändå inte är så väldigt röksugen! Nu gäller det att manipulera sinnet! Tänk inte på cigaretter. Låtsas att de inte finns, att de aldrig funnits! Om du kommer att tänka på dem så gå omedelbart över till att tänka på något annat. Det måste gå på mindre än en sekund för att det undermedvetna inte ska uppfatta det.
Undvik allt som det undermedvetna kan associera till rökning. Sitt på ett ställe där du aldrig rökt, gå inte till de lokaler där du brukat röka. Om du brukat röka i ett visst rum hemma så gå inte in i det rummet nu. Drick inte vin eller kaffe om du är van vid att röka i samband med det. Gå till lokaler där det är rökning förbjuden och undvik dem, som står och röker utanför dörren.

Om detta är för svårt så förbered genom att tillåta dig att röka, men bara på ett enda ställe. Det ska vara ett väldigt tråkigt ställe så du kan ta bort all mysig dekor från ett litet rum. Gör rummet tomt eller med en ful tavla, som du inte gillar. Sätt in en stol och ett tomt bord. Här kan du nu få sitta och röka, men du får inte ta med dig något annat än ciggen till detta rum. Ingen dator, ingen mobiltelefon, ingen tidning. Det kommer att bli tråkigare att röka nu och det undermedvetna kommer att tappa bort sina positiva associationer till rökningen (rödvinet och partystämningen och vännerna på facebook).

Eller välj åt dig en rökruta som är några hundra meter från huset. Men det ska vara samma plats hela tiden och utan mobilen. Vänta tills det kommer en dag när du tycker att det egentligen är ganska tråkigt att gå in i det där rummet eller till rökrutan. Då kan du starta den första metoden.

Eller så:

Illustration by Viveca LammersAnvänd rökningen som en indian. Skaffa en powerplace där du får röka, en plats i skogen. Gör en ceremoni av rökningen och tänk att så fort pipan är tänd så går röken upp till andarna och med den dina ord och tankar. Börja med att kalla in alla andar som finns i de olika riktningarna, sjung en sång och be en bön och fokusera sedan på precis just den ande du vill prata med! Säg vad du vill som passar. Men visualisera inte något som du inte vill att det undermedvetna ska minnas. Känn dig som att du är den som du vill vara och tänk inte på det som du inte gillar. Skicka inte ut någon tanke som du inte vill ska studsa tillbaka till dig!

Avsluta också med att sätta punkt. Det gör indianen genom att säga ”Ho!” och att offra askan till ett träd. Ett bra knep är också att sitta på en filt med starka färger, som man sedan viker ihop och lägger undan, gärna i en brun påse så att filten inte syns. Om det inte går att skaffa någon pipa så kan man ju rulla en cig. själv och då kan man blanda in torkade blad av salvia i tobaken. Man kan också låta salviablad (kanske också med lavendel, granbarr) glöda i en skål (eller ett stort snäckskal ifall man har något sådant) så att det blir litet mera rök. Tag en fjäder och vifta litet av röken över kroppen också, det har en effekt på kroppens elektromagnetiska balans.

Det här är knep, som man kan hitta på, och grundprincipen kan användas i en massa olika sammanhang. Det handlar om att manipulera det undermedvetna i stället för att plåga sig med någon påtvingad disciplin som man måste lyda. En faktor som kan läggas till detta är ens identifikation! Låtsas att du är någon annan. Testa hur det känns. Låtsas att du är den som du vill vara. Det undermedvetna har inte så stor chans att kunna hänga med i en sådan inre shapeshifting. Den vanliga cigarettens ande kan (med indianens språk) inte längre hitta dig!
Ett bra sätt att byta identitet kan vara att ta på sig en helt annan sorts kläder, som passar till den andra (nya) identiteten. Det är det som folk gör när de tar på sig speciella kläder för jobbet, träningen, hemma eller fest. Man byter identitet och beteende.

Det finns en annan variant också;
Tag en liten vit pinne, som liknar en cigarett, och låtsas att du röker. Gör exakt samma rörelser och samma andning. Låtsas! Och känn samma gamla vanliga avslappning i samband med det. Ha pinnen mellan fingrarna och mellan läpparna och dra in.... ett djupt andetag.... känn hur du blir lugn..... ett till djupt andetag.....blååås ut....låtsas att du ser röken ringla mot taket. Du kanske kan tända litet torkad salvia också så att det blir litet riktig rök. Och ett levande ljus? Det är inte alls säkert att det undermedvetna kan känna skillnad på en riktig cig. och en som är på låtsas.

De gamla kristna munkarna kanske inte var så dumma – det var bara att de använde ett språk, som vi nu inte längre förstår. Mycket beroende på att vi översätter orden fel och lägger nya betydelser i dem.


Och vad säger Swami Nithyananda om den målinriktade disciplinen?
" Your reverse calculation about your goal and the activities you need to do is not right! 
With very minimal activity, by the shifted cognition, the results will be huge."

Why you should not expect results
"Understand, actually when we expect the result, our goal, and reverse calculate the amount of work we need to do for the goal, we become tired of working... Aghoris have that tradition: just do, no question of second thought current.
Aghori means simple.

Detta kom i mejl den 27 okt. och det var ju nästan som en kommentar till artikeln:
When you are doing hard work, your brain evolves a method to do it very easily that is called "smart work"... It’s the law of Life. Smart work cannot be picked up from [the] other directly; only when you do hard work, the cognitions will evolve to do smart work."     H. H. Paramahamsa Nithyananda

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar